Min lilla Anders är typ finast i världen. Klockan 20:00 (igår, den 14:e, alla hjärtans dag) ringde det på dörren och blomsterbudet stod där med en bukett beställd från Danmark.
Seriöst. Är han fin eller är han fin?
Ibland borde man inte men så gör man det ändå. I detta fallet menar jag att stanna uppe sent fast man börjar jobba klockan 8 nästa morgon.
Men jag har liksom haft lust att titta på Sense and Sensibility hur länge som helst nu, så det var tvunget. För dricka Red Bull på rasten imorgon så att jag håller mig vaken. Hahaha.
Seriöst, gud vad fin den filmen är. Jag känner mig helt sjdgnbslnlohg, precis som jag alltid gör när jag ser filmer som påverkar mig sjukt mycket, speciellt poetiskt och romaniskt på det där Jane Austen sättet. Hoppas ni vet vad jag menar!
Har lust att plocka fram mitt exemplar av boken och stryka under vackra meningar nu. Tror jag skall göra det innan jag blir alldeles för trött.
Imorgon tror jag att jag ska se Pride and Prejudice, bara för att jag är inne i Austen världen nu.
Och kan jag bara säga att jag inte skulle ha något emot att gifta mig med Colonel Brandon. Eller Alan Rickman för den delen. Ehehe.
Hur kan det ha blivit såhär egentligen? Jag fattar ingenting. Vad i hela helvetet liksom?
VAD FAN VILL DU ATT JAG SKA GÖRA????????
Det gör sjukt ont i mig. Det är som en infekterat sår som aldrig vill läka.
Helvete också. Jag bli fan tokig.
Varför gör du såhär mot mig? Jag vet inte alls vad jag ska göra…
Bara sluta. Snälla?
You look down on me
Don’t you look down on me now
You don’t know me at all
A slap in the face
In the face for you now
Just might do now
You’re leaving so soon
Never had a chance to bloom
But you were so quick
To change your tune
Don’t look back
If I’m a weight around your neck
Cause if you don’t need me
I don’t need you